- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Tredje Delen /
181

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dertill mest blå, grå eller grön färg, mera
sällan hvit; jag har nästan icke sett någon klädd
i brun eller svart vadmal. Det förstås af
sig sjelft, att under vintren alla måste vara
insvepte i tjocka skinn- och pälsverk, då de
se ut som björnar. Huru skulle de annars
kunna förvara näsor och öron? Karlarnes
rockar äro vida, och många hafva dem
laggda i veck öfver bröftet. De nyttja icke
knappar, utan fästa rockarna tillhopa med
häcktor; när de villja hålla sig mycket
varma, så sammanfnöra de rockarna mycket tätt
med lädergördlar, hvilka ofta äro utsydda
med många brokiga prydnader. Man kan
föreställa sig, att qvinfolken villja vara
prydda på ett mera brokigt och glänsande sätt,
än karlarne; äfven här i snön och emellan
de kalla fjällen upphör qvinnan icke, att
vinlägga sig om grannlåt och bifall, och en
Lappsk flicka, äfven så väl som en Grekisk,
nyttjar icke fsina ögon blott för att se. De
sammanhopa all sin prydnad omkring bröstet,
som är den stora Central-elden för all kärlek
och sympathie. De rika låta silfverknappar,
små silfverplåtar, glitter, förgyllda häcktor
och spännen i skimrande rader glänsa på
snörlifvet, och förstå verkeligen att med
mycken smak fatta dem tillsammans med
andra prydnader och sydda granlåter. De
fattigare nyttja i stället för silfver tenn,
hvilket de sjelfva till detta bruk gjuta och
förfärdiga. Männerne bära vanligen röda, samt
äfven grå kägelformiga mössor, hvilka stå
styfva och tjocka som torn på deras
hufvuden; qvinnorna nyttja mera röda och gröna
mössor, hvilka äro skurna på samma sätt som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aemsvresa/3/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free