- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Fjerde Delen /
14

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag, under lika omständigheter. Att vägen
var högst elak, bevittnades tillräckligt
derigenom, att jag ej mötte någon menniska, och ej
fann någon resande antecknad i dagböckerna.
Emedlertid kunde denna väg med liten möda
och äfven utan stor kostnad göras mera
beqväm och brukbar. De stora stenar, som göra
honom så trång och halsbrytande, finnas blott
på en sträcka af en half mil, och på några
ställen är han redan tämmeligen väl banad
öfver och emellan dem; likväl är denna väg så
högst vigtig för communicationen emellan
trenne provinser, Jemtland, Helsingland och
Herjedalen, men kan dock nästan icke passeras
med tunga lass och något breda vagnar. För
öfrigt är denna trakt alldeles icke bergig,
utan de höga bergen sträcka sig mera åt en sida,
och vi åkte en lägre jämn väg, till det mesta
i lika riktning med Svartbäcken, och ofta
bredvid eller öfver särskillda delar af
densamma, samt återfunno densamma sedan vid
ÖfverHogdal. Men denna mindre backiga väg
hade dock sina olägenheter, dels emedan den
var elak, dels för det att myggen just
plågade mig mest der vägen var dräglig. En
myckenhet stillastående vatten, kärr och moras,
små sjöar och en oändelig skog hade
framalstrat ofantliga myggskaror, hvilka alldeles
sönderbeto min hals och mina öron, och detta
måste jag ofta tåligt fördraga, emedan mina
händer voro tillräckligt sysselsatta med
tömmarna, för att förekomma hästens och
åkdonets omkullstjelpning emellan klipporna, och
undvika alla stora stenar på den trånga stigen.
När vägen geck uppföre och vi befunno oss i
starkare solsken, så infunno sig bromsar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aemsvresa/4/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free