- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Fjerde Delen /
27

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mest af råg, korn och gröna ärter; man sår
här föga hafre. Humlegårdar och potatoesland
förekomma oftare, och på ängarna ser man
större lin-åkrar. Denna ort har blifvit
välmående genom sin linsådd och en god
boskapsskötsel. I de flesta hus ser man två till tre
väfstolar, och oaktadt alla de sysslor som
åtfölja denna årstid, finner man ändock ofta ett
halft dussin spinnerskor i huset. Wälmågan
visar sig i synnerhet i husen; här finnas
många bondgårdar, som skulle kunna passa till en
rik och förnäm mans boning. De fleste äro två
våningar, med 5 till 10 snygga rum; på flera
räknade jag 10 till 14 fenster på en sida.
Inuti finner man en holländsk prydlighet,
öfverallt gardiner och i de flesta stora vackra
speglar. På sådant sätt förenas snygghet med
välstånd, och medför belefvenhet. Detta kan
jag säga med så mycket mera tillfredsställelse,
som här ännu finnes tarflighet och ordning i
lefnadssätt och seder. Man finner nästan
ingen öfverdrifven prakt, utan folket lefver,
kläder och uppför sig såsom flitiga bönder;
och derjämte, huru goda och beskedliga,
tjenstaktiga och stilla äro icke dessa sjelfständiga
och arbetsamma menniskor! De hafva ingen
bondhögfärd; blott en slaf, som finner sig
upphöjd, kan blifva högmodig. I mitt
fädernesland gör man vanligen den invändningen, att
sjelfständighet och frihet icke duga för
bönder. Jag ville gerna öfvertala våra
Adelsmän, som till en del på ett så oförståndigt
och föga menskligt sätt hålla sig fast vid det
gamla barbariets och träldomens form, som
uppkom i det mest ohyfsade tidehvarfvet, att
en gång resa hit och öfvertyga sig, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:10:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aemsvresa/4/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free