- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Fjerde Delen /
125

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Gefle till Stralsund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelfva byggnaderne synas hafva råkat i
förfall tillika med Bruket. Det ansenliga
Schifferbruket intager ett rum af några tusen alnar,
och har ett så stort förråd, att alunschiffer
alldrig kan fattas. Man har arbetat med
uppbrytningen redan omkring 170 år, och det kan
ännu knappt märkas. Schiffern tages utur
trenne brott ifrån öster till väster, der den
lodrätt ned i marken har 3 till 5 famnars
tjocka lager; öfver densamma ligger
svartmylla, som har 2 till 6 famnars djuplek, och
dess bortskaffande medför ansenlig kostnad.
Schiffern innehåller kies blandadt med något
svafvel, en fin spat och tvenne kalkarter; man
finner äfven en myckenhet Petrificater i
densamma. De deromkring belägna
Krono-allmänningar äro emot en medelmåttig
Recognition anslagne till Brukets behof; Christinehofs
och Torups sätesgårdar lämna äfven ved och
torf dertill.

Alun-tillverkningen sker på följande sätt.
Man sönderslår den utbrutna Schiffern och
bränner densamma. Man nyttjar dervid blott
ris, som påtändes, emedan schiffern bränner
sig sjelf genom det svafvel den innehåller.
Derefter kastar man den mörbrända massan i
vatten-resevoirer, på det allt det kraftiga må
fråndragas. Detta vatten ledes sedan genom
underjordiska canaler till Sjuderiet, sätter sig
sedan efter kokningen såsom Cristallisation,
samlas, renas och kokas för andra gången,
hvarefter det torrkas och slås i tunnor. Utom
något vitriol får man härvid årligen ungefär
ettusende tunnor, och tunnan betalas på stället
med 20 Riksdaler. År 1765 sysselsattes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 15:20:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemsvresa/4/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free