Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AEneas i Carthago - Första Acten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AENEAS.
Prinsessa, edert bröst
Ej slutet är för mensklighetens röst;
Låt ett olyckligt folk, som ödet vill förtrycka,
I skuggan af er Thron få njuta hägn och tröst.
Om ädelmod och dygd af Gudarne belönas,
Skall er regering städs med fröjd och sällhet krönas.
Ehvar som Himlen helst behagar
Att jag min lefnad fästa må,
Skall i mitt hjerta alla dagar
Ni tacksamhetens offer få.
Så länge dagen strålar sprider,
Så iängs natten skuggor strör,
Ert värda lof ej minskning lider,
Ert ädla minne aldrig dör.
Ehvar som Himlen helst behagar m. m.
Gläds, Trojas värde son! ur faran frälst ni funnit
En fristad i mitt Land och uti mig en vän ...
Min Prins, tör hända ni ej än
Pygmalions syster glömma hunnit.
Då lycklig än af edra dygder
Jag er i Tyrus varse blef,
Då sjelf i mina fäders bygder
Jag än i lugn min tid fördref;
Hvem hade trott att för oss båda
Det öde skulle ämnadt bli,
Att här en gång hvarannan skåda,
Jag landförvist, och flyktig ni!
Men skingra nu det qval, som edert hjerta sårar;
Carthago er på nytt ett Troja ger i dag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
