Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon sig också ej litet besvärad, då Westrin i det nämnda
biografiska arbetet intog hennes namn. Efter sitt giftermål och
sedan hon således bortlagt sitt fädernenamn, fick hon
naturligtvis vara mera obemärkt. Hände det då någon gång, att
en främmande frågade henne, om hon ej vore den berömda
mademoiselle Liljenroth, så fick han vanligen till svar, att
denna varit hennes syster, och ville han veta, hvart systern
tagit vägen, så fick han det besked, att hon dött för många
år sedan. Något prof på sina kunskaper ville hon ej gerna
gifva; endast ytterst sällan kunde någon af hennes gamla
barndomsvänner få henne att yttra sig på latin, hvilket språk
hon i sin ungdom lär hafva talat med ej ringa färdighet.
Deremot lät hon ofta nog vid en namnsdag eller födelsedag
öfvertala sig att illustrera festen med några verser. Eljes
hade hon en bestämd motvilja mot alt författareskap, ehuru
hon alltid var mycket road af läsning, och ofta brukade
afskrifva sådana uppsatser, som hade intresserat henne; särskildt
hade hon på detta sätt gjort en rikhaltig samling af charader.
I hennes bref finner man alltid en särdeles vårdad stil;
visserligen förekomma der ej sällan konstruktionssätt, som mera
öfverensstämma med latinets än med svenskans skaplynne,
men sådant räknades ju för hundra år sedan snarare som en
förtjenst än som ett fel i stilistiskt afseende.
Vår korta teckning är slutad. Vi yttrade i inledningen,
att förhållandena ändrat sig ej obetydligt sedan Aurora
Liljenroths ungdom, och det kan derför icke vara vår mening
att på något sätt framhålla hennes åsigter såsom de rigtiga
i fråga om qvinnans förhållande till de lärda studierna. Men
väl tro vi, att hon ifrån sin ståndpunkt och med sin
erfarenhet ej alldeles saknade skäl för sin öfvertygelse i detta
afseende, och dessutom — hon delade ju denna samma
öfvertygelse med en äldre samtida, som stod vida öfver henne
både i snille och ryktbarhet — Anna Maria Lenngren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
