Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veterans från Leipzig och Norge ärriga hjältelemmar,
betraktade jag mig i min snusdosas mönjeomramade
spegellock. Min mössas rakt utstående skärm var
sprucken och klädet grönt av ålder. Om jag hastigt
gjorde heltom, vägrade huvudbonaden i vändningen,
ty den hade ursprungligen varit avsedd åt något
förhistoriskt djur av obegriplig storlek. Rockärmarna
voro en halv aln för korta, under det att de ärorika
byxorna, vilkas pådragning fordrade mod, voro av
den då för tiden icke ovanliga konstruktionen, att
man kunde gå rätt länge, innan de visade böjelse att
följa med.
Men mitt gevär var blankt och jag brann av
längtan att få spänna vador och peta ut med bröstet, och
jag kände i min själ ett börjande och rättmätigt
förakt för de civila, och jag begrep ej, hur jag kunnat
ha självkänsla så många år utan uniformen.
Man frågade mig, om jag ville exercera eller
skriva om dagarna, en fin uppmärksamhet
förorsakad av min bildningsgrad. Jag ville exercera. Och
jag fick exercera. I ”långsam marsch” släpade vi oss
fram över den brännande, darrande slätten. I
språngmarsch hastade vi mot fingerade dödar under
vilda hurrarop. Vi lärde oss hövlighet mot befälet i
”Undervisning för infanteristen”, denna djupt
anlagda bok, som väl nu är antikvered. Om mornarna
sjöngo vi Din klara sol går åter opp, om också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
