Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julafton i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från statsministerns till — vad skall jag säga? Med
ett ord, skål och tack för den tid som varit! Måtte
vi få uppleva många liknande julaftnar tillsammans!
Jag räckte litern till vakthavande överkonstapeln
— och si! — han grep den. Det fanns bara ett
dricksglas, det på kommissariens bord, och man vågade
icke röra det, ty vederbörande kunde ju möjligen
komma på inspektion. Vi drucko alltså
fyrmännings ur buteljen, och julens ängel svävade med
fridfulla vingslag över hela scenen. Den var enastående.
Vi kände oss ha uppfyllt en mission.
Klirrr! Telefon! En konstapel sprang till
apparaten.
— Ursäkta, herrarna, men dom telefonerar, att
en karl ligger full nere i järnvägsparken. Vi måste
hämta honom.
— Jag vet, vem det är, förklarade jag
divinatoriskt. Det är farbror Yxlöv! Inte behöva herrarna
båda gå och hämta honom! En är tillräcklig — jag
följer med! Sedan kan vi ju dricka ur resten — det
är tråkigt att behöva skiljas så här brådstörtat!
Jag förstår ännu inte, hur julstämningen kunde
gripa konstaplarna till den grad, att de gingo in på
mitt förslag. Ernst Fridolf stannade kvar, och jag
begav mig med en konstapel springande ut i den
smällkalla kvällen nedför Vaksalagatan och in i
järnvägsparken. Efter en stunds sökande funno vi
karlen. Det var farbror Yxlöv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
