Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julafton i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blev ett sorgligt tåg tillbaka till
poliskammaren. Konstapeln och jag buro den gamle
mannen i gullstol, och han sov och drog timmerstockar.
Ostörda av vandrare passerade vi hela vägen. Jag
talade med konstapeln om mitt dåliga samvete.
Gubben hade fått punsch av oss.
— Åja, det är ju inte så farligt så här vid
jultiden! Vi kan ju lägga in honom och låta honom
nyktra till, så får han gå i morgon.
— Slipper han plikta då?
— Å, på sin höjd en femma — men vi kan ju för
resten låta honom gå. Herrarna ha ju varit så
trevliga och gemytliga, så för herrarnas skull — — och
i natt blir det nog ingen inspektion. Det är alltid
så lugnt i stan såna här kvällar.
Vi placerade farbror Yxlöv i arresten. Han sov
som en kappsäck, tillsnörd och polletterad och
inställd i ett magasin.
Vi återgingo till punschen, det, som fanns kvar,
nämligen, ty Ernst Fridolf hade skålat tämligen
ordentligt med sin konstapel under vår frånvaro. Vi
fingo i oss historier om äventyr från det nattliga
Uppsala, vi skålade, vi lade bort titlarna. Jag
försökte sjunga, men det påstods, att sång ej passade på
vaktkontoret. Ernst Fridolf sjöng ändå och
utvecklade allt det gemyt, som var honom eget, så att
sången fick passera.
Jag undrar, om någon julafton någonsin tillbragts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
