Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtvivlan i hjärtat reste jag hem och gick i skogarna och
ritade pittoreska träd. Jag gick in i stugorna och
tecknade bondgubbar. De långa kvällarna använde
jag till att skriva latinska brev till min käraste
kamrat i Uppsala. Jag klagade min nöd på åtskilliga
versmått och rasade mot gudarna och mest mot
Jovem Optimum Maximum, som icke ville besöka
mig i form av guldregn! Vartill tjänade nu mina
tentamina i latin och grekiska, mina collegia i
jämförande språkforskning, min usla sanskrit och mina
studier i finska?! Sistnämnda språk hade jag
vinnlagt mig om under minst två år, ty jag var kär i en
finsk flicka och knogade Kockströms grammatik
och gjorde vansinniga försök att med hjälp av
lexikon intränga i Kalevalas hemligheter.
Med femtio kronor på fickan satte jag mig en
höstmorgon på tåget, som skulle föra mig till
Göteborg. Men en kvart förut hade jag fått ett dråpslag.
Med posten hade ett brev kommit från Finland, i
vilket flickan tog avsked. Jag minns att jag gick ut
i köket och högg sönder ett skärbräde i vansinnig
och vanmäktig smärta. Min mor åsåg förstörelsen
och jag berättade orsaken. Hon sade: — Tag ett råd
med dig på vägen: Lita inte på kvinnor! Jag tog
henne i famn och rusade upp på mitt tåg. Hemmet
låg bakom mig!
Helt säkert trodde mina reskamrater att jag var
en lössläppt dåre. Jag grät och önskade att mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
