Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sägs det. Men ur hans mun stod andedräkten vit och
han skakade av köld under sitt usla täcke. Ingen
mat hade vi, ty krediten i mjölkmagasinet var slut
och vi levde av öl, som vi fingo hämta på grund av
vår vänskap med flickan i butiken. Då räddades vi
av en hygglig smedshustru som bodde på samma
område och anade vår misär. Hon kokade en
väldig järngryta full av potatis och skänkte oss. Jag
underlät aldrig att hälsa på henne vid mina besök i
Göteborg sedermera under de år hon ännu levde.
Men om vår Örgryteidyll har jag skrivit
utförligt i en berättelse som jag kallat Smokingen, ett
plagg som renderade oss sjuttifem öre hos farbror,
ty i pantlånekretsar kände man på den tiden icke
till raffinemang i klädedräkt — eller berodde det
måhända på att smokingen var Europas kortaste
och sydd av en bondskräddare i Ingatorp i Småland.
Den såg ut som en väst.
Emellertid hade vi verkligen roligt, underbart
roligt i vår enkla lya, så roligt att Otto Holmström,
som bodde hemma hos sina föräldrar och där hade
det sorgfritt, flyttade till oss för att dela vår slosill,
köpt för billiga pengar i en skuta i hamnen. För
femtio öre fick jag en gång så mycket av en
gemytlig fiskare att jag hade verkligt besvär att knoga
hem fångsten.
Ryktet om vårt glada liv spred sig i skolan och
lockade en förmögen kamrat att för några dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
