Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta lyxhotellet. För säkerhets skull delade vi
pengarna — vi hade kanske en tia tillsammans förut —
ty det kunde ju hända att vidriga omständigheter
skilde oss åt under våra regleringsbestyr.
Vi voro de enda gästerna i matsalen och när vi
fått var sin halva varm punsch till ärterna, ätit
plättar och övergingo till den kalla punschen och kaffet,
var vårt humör det bästa i Halland. Olle Nelson,
som var mycket vig och stark, demonstrerade för
den intresserade vaktmästaren sin konst att slå volt
med ena handen i golvet, medan han med den andra
höll en halv punsch för munnen och under
oupphörliga volter tömde densamma. Krogens
träkonstruktioner skakade i sina grundvalar och
föranledde värden och värdinnan att infinna sig. På den
tiden funnos inga utkastare och vi övertalades så
småningom genom vänligt tilltal om nödvändigheten
att byta lokal. Vaktmästaren belönades furstligt och
vi avtroppade.
Ty vi hade ju våra skissböcker med oss och hade
verkligen haft en svagsint tanke på att arbeta litet.
Vi åtskildes och döko in i gränderna för att var för
sig söka uppsnappa något karakteristiskt, något
pittoreskt gammalt hus eller någon tilltalande buse.
Men staden var ju icke äldre — strängt taget — än
femtio år och var tråkig med de efter eldsvådan
ganska nya husen. Jag gick till ån och ritade båtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
