Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ajöss på er Kungsbackabrackor, vrålade han.
Men tåget hade hunnit ett bra stycke och stinsen
ansåg det icke mödan värt att stoppa och avvisa den
oregerlige. Han somnade igen. I Göteborg hade vi
all möda att väcka honom och att övertyga
konduktören att han inte var riktigt klok. Vi voro ute
på en försöksresa med honom och insågo nu att han
måste interneras igen.
Så avlopp expeditionen till Kungsbacka år 1892.
Tidigt på morgonen efter vår minnesvärda
Kungsbackaresa stod Otto Holmström vid min säng
och sade:
— Jag är en förlorad son!!
— Det vet jag, men är det något särskilt som
kraftigare än vanligt framkallar denna ruelse i dag?
— Jag är en förlorad son! Calle Larsson har fått
vänta på mig förgäves nu i tre dar. Han håller på
att illustrera Schillers Kabale und Liebe och jag och
fru Karin står modell till ett par scener. Jag har helt
simpelt glömt att komma. Det är svinaktigt, ty Calle
Larsson har varit väldigt hygglig mot mig.
— Hur kan man glömma sådant? Nu går du helt
enkelt och ber om ursäkt.
— Nej, jag kan inte visa mig där mera. Gå och
säg C. L. att jag ligger sjuk.
— Aldrig i livet! Men jag skall säga åt honom
att du är en oförbätterlig slarver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
