Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemsk kalabalik utkämpats. Därpå gingo vi bakom
ett av uthusen och inväntade naturentusiasternas
återkomst.
Våra hjärtan slogo av glädje, då vi från vårt
gömställe iakttogo både gästernas och kamraternas
oförställda bestörtning. De åskådade först stela av
fasa förödelsens styggelse, åjade sig över den goda
punschen, som nu gödde marken i stället för att
sprida glädje i strupar och själar, och slutligen blevo
de oroliga för vårt öde. Naturligtvis var det folk
från andra öar som överfallit oss — men var voro
vi? De ropade våra namn. De försökte rekonstruera
händelsernas förlopp och diskuterade våra öden.
Ty icke kunde vi väl — tanken svindlade —
själva ha berusat oss till oigenkännlighet och
kommit i envig? Men vår självbevarelsedrift hade
otvivelaktigt verkat i punschbevarande riktning. Nej,
här hade varit slagsmål på fullt allvar med
utbölingar, som kanske just nu jagade oss i skogarna eller
rentav slagit oss sanslösa.
Intet var att göra och båten skulle strax gå. Tiden
var knapp. Avmätta, korrekta, med pannorna i
djupa veck togo våra gäster avsked. De hade
verkligen icke trott att det angenäma besöket skulle
sluta så obehagligt.
Då trädde Bachman och jag fram hälsande med
något vingliga åtbörder. Vi togo snedsteg, skrattade
fnoskigt och försökte sluddrande på målet övertyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
