Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tacksamma att intervjun uteblev. Den skulle ha
blivit bara en desillusion för oss.
Oförgätlig blev den sommaren för oss alla. Där
upptäckte Liljefors havet och började avlocka det
nya värden, dittills oanade. Och jag började längta
längre ut, ända till de yttersta kobbarna, fast det
skulle dröja åtskilliga år innan jag fick tillfälle att
tillfredsställa denna längtan. Det tycktes för övrigt
ha legat i luften, detta tvång att dra sig så nära
havet som möjligt, både hos konstnärer och
författare av den tiden. Och, jag upprepar det,
Strindberg gav den första impulsen genom Hemsöborna
och andra böcker.
Under samarbetet med Hugo Vallentin i
Söndags-Nisse fick jag för första gången på nära håll
se utslag av antisemitismen. Jag menar nu icke så
enkla och förr vanliga företeelser som till exempel
att en kringvandrande judisk handlande fick stryk
av fulla bönder, ”därför att det var judarna som
korsfäst Jesus”. Sådant hade jag sett och ogillat
redan som barn. Jag minns hur mina föräldrar en
gång räddade en dylik affärsman och läto honom
bo hos oss, då andra vägrade hysa honom under sitt
tak. Tidigt inpräntade min mor hos mig hur
vidrigt det är att förfölja och skada människor bara
därför att de icke ha samma färg som andra, om de
eljest äro hyggligt folk, eller därför att de på något
sätt överträffa oss i kunskaper och skicklighet. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
