Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seglats med strandhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lovarts bog. Han växer, och snart påminnes jag om
att min båt är liten av en sjö som sköljer min
gummirock från nacken nedåt. Det är klokast att hålla
in mot land. Kalle Andersson lägger rodret babord,
vi vända och börja kryssa in mot Riddarskärets
stångmärke.
Vad vi ha ute i dimman att göra? Vi ha nyss
varit i land på skäret, där min speciella ejderhona
ligger på ägg, och sett efter om hon finns kvar. Hon
låg där, och tärnor och strandpipare skreko ve och
förbannelse över besöket. Vi stucko ut igen och
skrämde upp en flock på nio stycken ungejdrar, som
lågo på en häll i lä. Grisslorna lyfte och slogo i,
prackor och lommar sträckte in under land.
Dimman lättar och solen värmer igen. Vinden
skralnar, och med några famnars vinst på varje slag
kryssa vi genom Singösundet. Men på fjärden
kommer brisen igen mörk och vitskummig och vi skjuta
fart.
— Ska vi gå upp och titta på Singö kyrka?
— Varför inte, isynnerhet som det är vardag!
Efter några slag ligga vi i lä under Singö brygga,
och Kalle Andersson och jag mallra i väg.
Här är oberörd bygd. Här upptäckas inga
radiumstrålar, här uppstår ingen Verlaine och
cakewalk är lika okänd som Der Fall Wagner. I en
dalgång ligger en grå by, och i dess nordkant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
