Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seglats med strandhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
existera ej för tänkaren-skribenten. Men jag
påminner mig nu att prästen lever, fast i en annan
församling. Prosit!
Singö har naturligtvis en handelsbod, dit även
vykorten, denna landsplåga i vilken humbugen och
dumheten i förening fira triumfer, trängt fram.
Naturligtvis föll jag offer för lasten. Jag köpte ett
vykort, föreställande en moder som lär sitt barn att
bedja, och skickade det till Stockholm, till min
klassiskt bildade vän Simon, a quo nil humani, alltså
icke heller den fina uppmärksamhet som låg
förborgad i min handling, alienum est.
Men i norr står en ny molnbank fast det börjar
mojna. Vi sitta snart i båten och få ut storn. Sakta
glida vi hemåt genom det svagt krusade sundet,
förbi singöbornas rad av sjöbodar, förbi det falska
Singösundet, där en karl i en eka just håvar
in en abborre, förbi en vikarsäl, som väl också
fiskar och förskräckt dyker efter en ljudlig
flåsning, förbi Riddarskäret och ut på havet, där
brisen står dunkel under dimman som närmar sig.
Dimman hinner oss, men vinden dör alltmer, och
i lä under Fogdö sten är det, som om vattnet vore
tjärad näver och vår båt en pediculus maris — för
att begagna en älsklig bild.
Skymningen faller på. Runt omkring oss står
tjockan grå och tät och alla mått förändras. Den lilla
klippklacken, som vi passera på fem båtlängders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
