Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grisslehamnsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de skola få djupets friska kyla innan vi höja
deras temperatur till 37 grader, vilket är vår
avsikt.
Och så vänta vi tills det blir tid att äta för att
sedan lägga ut vättarna.
Tillvaron är härlig, vilket nog kan synas på
Kalle Andersson här ovan. Ingen telefon, ingen
post kan nå oss, ingen konstkritik eller annan
kritik kan äckla oss. Det kan hända vad som helst i
land, utan att det generar oss.
Kanske äro vi japaner, då vi i kväll lägga till i
posthamnen.
Då tiden är vorden fullbordad, lägga vi ut
vättarna, sedan vi klätt på oss litet som ser ut som
berget som skall bli vår bakgrund. Det kommer en
bris och en rospigg, som legat för slappa segel ute
till havs, får sig en stunds bidevind och skrämmer
till oss en flock ejder, och vi glädja oss åt den några
minuter där den simmar bland vättarna. Men så
höres ett sus av vingar — en skrak kommer och får
skottet över våra huvuden, gör en kullerbytta, slår
i sjön och stänker upp en hel vattenkonst. Ut med
båten och in med fågeln.
Fortfarande ingen telefon.
Och när kvällen kommer med sin svala bris,
bränner solen fortfarande magasinerad i våra ansikten,
halsar och händer.
Vi lägga till hemma. Stugorna tyckas sova. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
