Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odensholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Um Geesa givor en vikar, så ska skrävlinga bli
tiner!”
Detta är ett ordspråk som användes då man vill
underskatta en karl, och betyder fritt översatt: —
Om Gud låter mej få en säl, ska du få framfötterna!
Framfötterna äro nämligen intet värda. Men
odensholmarna visade oss de riktiga framfötterna,
för att nu för en gångs skull göra en ordlek.
Deras stugor stodo öppna för oss, och vid
måltiderna bullades allt upp. Vi drucko tremännings
öl ur trästånkor, där träet hade insupit ölets själ
så att kanten kändes stark och god att suga på.
Torsken doftade och brödet doftade.
Vägg om vägg med oss röktes torsken, där den
hängde på sina takstänger. Jag måste sätta mig där
och teckna interiören och låta mina kläder supa
in den hälsobringande röken som sedan
generationer trängt in i takbjälkarna och gjort dem svarta
och vackert blanka.
I stugans fönster står en underlig växt i en kruka.
Jag frågar, och får veta att det är kajennpeppar —
”för att ha i brännvinet, när karlarna blir livsjuka”.
De karlarna, de äro sig lika, till och med på
Odensholm! Kvinnan som upplyste mig om
kompositionen verkade stenålderskvinna och hade
antagligen fått klart för sig att endast karlars
sjukdomar kräva brännvin och kajenn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
