Självdeklaration / 217 (1944) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krångdalen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

potatisen och medan vi vänta på den ta vi vars ett
par av de vackert svängda skidorna som stå mot
väggen och vars ett par av de vackert skulpterade
stavarna och glida över snön ned mot härbrena och
läsa de vackert skurna årtalen på dörrarna och söka
tyda minnena som generation efter generation
lämnat efter sig på de ännu friska stockarna. Och när
vi ätit vår sill komma slädarna fram. Färden går
genom skogen ut på tjärnar, där det gula timret
ligger vackert i den blå snön och där märkningen
pågår. Låt vara att det är något galet med
timmerdrivningen och att skogen försvinner, men vackert
är det och liv att se på. Jag tror för resten att våra
barnbarns barnbarn få igen skog nog för att kunna
avverka den. Ifall det kan vara en tröst. Skogen
kan nog inte dö.

Uppe i en backe ligger en timmerkoja. Där äta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>