Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är haren mogen för visthusboden och
hundarna slicka sina blodiga nosar.
Vi dyka in i skogens svarta vägg och äro snart
inne bland långa, smärta, susande tallar. Här är
stilla. Man vet inte riktigt om det är havet eller
vinden som susar minst. Borta i Tomta by skäller en
hund.
När det kommer någon, som jag vill visa något
riktigt vackert, brukar jag ta honom med ned till
Kvarnviken. Den är lika vacker i storm som i stiltje.
Och är någon riktigt mogen, brukar jag efteråt föra
honom till Fjällboträsk och visa honom begreppet
ödslighet. Där finns inte ett liv annat än möjligen en
havsörn eller en fiskgjuse, som skriker uppe i luften.
Där plocka vi tranbär på gungflyt. Svart bottenlöst
vatten mellan gröna tuvor. Skogen gungar långt
innan vi kommit i sikte av träsket. Och en liten
bäck med brunt vatten och nejonögon och
utterspår på stränderna letar sig porlande ned till havet.
Ja, sådant har jag skrivit så ofta, men jag tröttnar
inte själv på det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
