Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomst efter orkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min skjutspojke tiger och jag tiger. Kanske säga
vi några ord en gång i halvtimmen. Det har varit
orkan hemma, värre än någon i mannaminne. Min
ateljéstuga stod mitt i ett moln av skum under två
dygn och mina byggmästare väntade att den skulle
ge sig ut till havs, ty den står ostagad än. Havet
gick långt upp i skogen och härjade och förstörde.
Drivisen ligger slungad upp bland tallarna, men de
stå som förut, undersätsiga och härdade med
pansar av isbark på vindsidan.
Vi komma till färjan mitt i svarta natten. Det
är ett stycke medeltid, när jag dunkar i färjkarlens
vägg och han kommer ut och lyser mig i
ansiktet med sin lykta. Väddöviken ligger som en grav
och snösörjan frasar mot färjans sidor när vi veva
oss över. Hästen ångar av svett i lyktskenet.
Nu är jag i hemsocknen och känner redan lukten
av havet. Suset i tallarna blir starkare och blåsten
kallare.
Nu susar det än värre, nu hör jag dyningen som
fräser där hemma. Det växer, det dånar, isen males
till snö mot mina berg. Aldrig har havet tagit mig
så som den här gången, då jag körde upp på min
gård. Jag tyckte mig känna igen var sjö som sög
sig upp mellan strandklipporna. Nu bryter det vid
Hälludden. Jag kan det speciella ljudet. Nu rullar
ett brott in i Badhusviken. Nu får Kanonbergets fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
