Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ens eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det för övrigt bra gjorda landskapet. Och ofta läser
jag om segling med facktermer, som skulle komma
en sjöman att anhålla om friplats på ett hospital.
Visserligen har jag själv snobbat med föregiven
sakkunskap om grejorna på en båt, oaktat minsta
kockpojke skulle kunna slå mig på fingrarna. Men
jag söker lägga bort det där. Verkligen ärligt och
allvarligt. Och ju mer man arbetar på att komma
ifrån allt onödigt och osant, skrikande påhäng och
all grannlåt, som inför den verkliga kunnigheten
blåser bort som höstlöv från ett träd, ju mer
märker man hur oändligt litet det är som verkligen är
ens egendom, ens ärligt förvärvade egendom.
Vad säger nu kritiken om detta? Tror den
verkligen att Gud bevarar den för misstag under
skrivandet, som han lär gjort med vissa herrar för
mycket länge sedan?
På samma sätt som en gammal sjöman gråter
över en inlandssnobb som tror att han kan stå till
rors när fan ryker i luften, på samma sätt måste den
som kan måla åtminstone le åt även berömmande
kritik. Och hur litet vissa kritici ha förmåga att
sätta sig in på en konstnärs område sågo vi härom
året, då det i en essay tydligt sades om en av våra
förnämsta konstnärer, att han hade nått den point,
att han icke studerade längre. Han kunde sin sak, så
styv var han. Det var alltså bara att måla på.
Svårigheterna voro undanröjda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
