Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar ute i havsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har mött honom många gånger i mitt liv, ju
äldre jag blivit desto oftare, och i olika gestalter.
Ibland var han en färg, en gammal bok, en riktig
linje, en melodi, eller bara en ton — eller en darrning
i ett aspblad, ett moln, som gick igenom min själ, en
kornblixt bort emot finska sidan, en solstråle som
på bottnen i en av mina vikar lydde vågornas spel.
Ibland var han en kvinna — gud nåde oss alla.
Då var åska i luften, och när den slog ned — ja,
det är orätt att tala om. Men jag var ung då. Jaja,
jag är väl inte lastgammal än. Men gud nåde oss
alla!
Men roligt är det att segla i alla fall här ute. Det
är som om man komme själva kärnan i saken
närmare. Två man, säkra pojkar, vid skoten, och en
säker prisse vid rodret, och döda djävlars andar som
fylla luften med skrän och hot, medan skummet
blixtrar i solskenet och de gröna sjöarna lyfta
stäven högt, som sutte man i en gunga. Det är liv,
pojkar, och är något helt annat än att sitta vid
skrivbordet, där man bara blir sentimental eller arg på
alla som begära att få svar på sina länge sedan
bordlagda utgjutelser.
För resten har jag börjat måla och finner, att
det är uppfostrande. Färgen drar en med sig, det
är som om penseln skulle vara själen och man själv
bara gjorde grovarbetet och ströke plank. Där finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
