Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hälsning från djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man kan ej se uppåt, ögonen värka och en lockande
matthet bemäktigar sig ens kropp och ens själ. Man
skulle vilja somna efter att ha slukat hela
universum i en jättegäspning.
Jag upphör att paddla, sitter och njuter och
tänker på allt och intet. Jag har förlorat min kurs och
ser icke land. Jag är medelpunkten i den blåvita
oändligheten. Jag stöder armarna mot åran och
försöker tänka mig in i detta oändlighetsperspektiv.
Plötsligt ser jag en prick, en slätprick, om nära
eller långt borta, kan jag ej urskilja i all denna
vithet. Men jag vet enligt sjökortet att ingen prick
finnes här ute på djupvattnet. Alltså paddlar jag
mot pricken för att undersöka.
Nu borde pricken enligt perspektivets lagar bli
högre ju närmare jag kommer. Men han bibehåller
oavlåtligt samma höjd. Jag blir litet hemsk till mods,
ty jag är ensam och på havet händer ju så mycket
underligt.
Äntligen är jag framme. Det är ingen prick, det
är toppen av en mast. Jag paddlar intill den, håller
mig fast vid den och ser ned i djupet. I det klara
vattnet ser jag salning, rår, vanter och mast förlora
sig i det gröna hemlighetsfulla.
Men medan jag håller mig i stången märker jag
att den sjunker, sakta, sakta! Inom två minuter är
kaltoppen i jämnhöjd med vattenytan, jag ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
