Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sensationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läst några ark korrektur på min bok om Island, i
vilken jag har talat om Havhästen.
Nästa kväll är det mörkt igen med allvarliga
mörkblå moln som trängas med varandra. Ingen
lucka visar rymdens oändlighet. Det är kvavt och
träden stå väntande på något hemskt och avgörande,
något för deras existens betydelsefullt. Allt är tyst
hemma. Alla utom jag sova. Jag har nyss läst ett par
böcker, flugit igenom dem och låtit det
värdefullaste i dem avsätta litet stoft på min själs vingar.
Det är underliga böcker om raskultur och politik
och filosofi, böcker som få läsa och böcker skrivna
av fantasimänniskor, goda fantaster.
Jag läser och undrar om livet är till för goda
människor. Jag misstänker att de onda, de dumma,
brackorna, de egoistiska, de obegåvade lumpna
småsjälarna, som icke ha något att ge, men söka inbilla
andra att de ha något att ge, och ta betalt för denna
imaginära gåva, att dessa människor äro de, som
segra i kampen för tillvaron.
Under det jag tänker detta blir det kvavare. Allt
mörknar, och trädens löv hänga slappa och trötta,
men deras teckning är vacker. De se ut som om de
vore av bly och deras grönska blir materiell. Jag
skulle vilja gå ut och hjälpa varje blad på min
kastanj att resa sig, spruta ut sig självt fullt av
livskraft och leva fullt och vackert. Då dånar det
plötsligt och åskan, som jag väntat, är här. Åskan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
