Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg tillbaka på mina spår. De verkade brutala,
okänsliga, dumma. Men hur vackert stod icke
harspåret! Och hur skönt sorlade inte bäcken. Jag
kände nästan hur den svalkade i min strupe
samtidigt med att den sjöng i min hjärna — som
klockor av silver och rastlöst, som om den skulle vilja
springa ifrån en melodi med hjälp av hastigare
rytm. Då man står på isen över en sådan där liten
bäck, förstår man att ordet sorl är ett
onomatopoie-tikon — kanske kunde s-et vara borta, men orl
eller rl målar tillräckligt.
Eller då en tjäder flyger över och in bland
träden — äro inte dess vingslags ljud någon dignitet av
suset i trädtopparna? Det är som om en
koncentrerad del av skogen plötsligt skulle ha lösgjort sig
för att hasta, just hasta till ett mål, om vilket vi
människor inte ha en aning.
Rätt som jag stod där, verkligen gripen av min
egen känsla av att jag höll på att lära mig förstå,
att jag fått lyfta på slöjan, att jag fått kika in
genom en springa och beskåda all härlighet, som
döljer sig under det vi se av världen, kom där en
kall vindkåre och susade genom skogen. Granarna
vajade och det var som om varje gran skulle ha
sagt något, yttrat sitt misshag över att den inte
kunde gå, inte förflytta sig. Jag tänkte att det måste
värka som tandvärk i rötterna hos en gran som vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
