Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var redan tyst och hade stannat mitt i ett
steg.
— Lukta!! viskade han och jag luktade. Jag
tyckte att jag gick och nosade tillräckligt och njöt
av mossans dofter och den aning om terpentin man
känner i en gammal skog.
— Vanilj! viskade han och andades in genom
mustascherna med sin vanliga väsning. Och plötsligt
störtade han fram till en gran. I den granens skugga
växte ett ensamt exemplar av Skogsfruns blomma,
Epipogium aphyllum. Han föll icke på knä men han
begick denna uppenbarelse helt sakramentalt.
Situationen och blomman, denna gracila
genomskinliga, nästan overkliga orkidé, grepo mig den
gången till tårar.
— Vet du, Albert, vad vi har hittat? Vi har hittat
Linnés Satyrium Epipogium. Egentligen borde vi låta
den stanna här, men jag måste ha den med mig!
Och så lade han sig på knä och rörde försiktigt
omkring i den bädd av barr och blad och vardande
humus ur vilken Skogsfruns blomma höjde sin
overkliga, rörande, jungfruliga, genomskinliga gestalt.
Tolf visade mig att denna blomma icke hade
rötter i vanlig mening. Den växte upp som en dröm,
som en dikt, som ett sagolikt intakt femininum, en
Maria av ännu högre och himmelsk gudomlighet än
den vi kalla Guds moder. Den dyker upp oberoende
av den intresserade botanistens kunskaper. Man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
