Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om scoutrörelsen, av Ebbe Lieberath
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Baden Powell flera år efter
boerkrigets slut återkommit till
England i en mycket hög
militärbefattning, fann han trots en oerhörd
arbetsbörda likväl tid över att intressera
sig for en mängd småpojkar som
vimlade på gatorna kring hans hem. Det
var då han kom att tänka på att
omsätta sina erfarenheter från den
militära tjänsten, särskilt från Mafeking,
till förman för de försummade
vild-basare han dagligen mötte. Kunde
man sätta fason pä pojkar för krigiska
ändamål utan vädjan till militära
strafflagar borde det kunna gå även
för fredliga värv. Och därmed kom
scoutrörelsen i gång. Sommaren 1907
höll han sitt första läger på en liten
ö i Thames och redan året därpå
grundades Boy Scouts Association. Inom
kort flög gnistan över haven och
antände i sä gott som alla civiliserade
land; på hösten 1909 blossade rörelsen
upp i Sverige.
Vad scoutrörelsen är och vill torde
utan vidare framgå av antydningarna
här ovan: karaktärsdaning är dess
uppgift, fostran till goda människor
och dugande medborgare med fysisk
och psykisk kraft och hälsa är dess
mål.
Förutom av den fasta grund som
scoutlagen och scoutlöftet bilda,
betjänar sig rörelsen av alla snart sagt
tänkbara roande och nyttiga mfedel
för att påverka pojkarna i god
riktning. Av medlen står livet i det fria
främst.
Så snart väderlek och andra
förhållanden lämpa sig draga kårer eller
avdelningar ut i det fria och leva
vildmarksliv i dagar eller veckor, ja
månader, varunder pojkarna bibringas
kärlek till naturen och till enkla och
sunda levnadsvanor samt omdöme och
färdigheter, vilka sätta dem i stånd
att utan risker ge sig i kast med
friluftslivet oberoende av väder och vind.
Emellanåt sammandragas kårerna
di-striktsvis till större läger och med
vissa års mellanrum till förbundsläger,
dit de samlas från hela landet. Det
hittills största fÖrbundslägret i vårt
land hölls vid Beatelund i närheten
av Saltsjöbaden i juli 1927. Lägret
omfattade emellertid inte endast
svenska scouter. Scoutrörelsen söker
nämligen att så långt sig göra låter
samla ungdom även av skilda
nationaliteter i avsikt att förmedla aktning
och vänskap mellan dessa. För den
skull hade inbjudits representanter
från samtliga europeiska scoutförbund,
av vilka femton uppsvarade genom att
sända kontingenter, växlande i antal
mellan något tiotal och åttahundra
man. I allt deltogo . omkring 3,800
scouter och ledare. Ändamålet med
sådana storläger är icke så mycket
bibringande av färdigheter o. d. — detta
bör i huvudsak vara undanstökat i
smålägren — utan fastmer att ge
pojkar frän olika landsändar och land
tillfälle att lära känna varandra, knyta
vänskapsband och samla erfarenheter.
Det var ett rörligt liv som
utvecklade sig i de eljest fridfulla backarna
och vattnen kring Beatelund. Sången
skallade och musikkårerna läto höra
sig så gott som dagarna i ända, te-,
saft- och kafferep avlöste varandra i
oavbruten följd, svenskar hos
fransmän, letter, skottar, engelsmän,
tjeckoslovaker, ungrare o. s. v. och vice
versa — språksvårigheterna klarades
lekande lätt, alla lydde ju under
samma lag och hade samma levande
intresse för scoutlivet och scoutrörelsens
upphöjda mål. Varje morgon
samlades hela styrkan till flaggparad och
morgonandakt på uppställningsplatsen,
där den stora svenska lägerflaggan
hissades, och om aftnarna samlades
man vid lägerbålet, där svenskar och
utlänningar överbjödo varandra i att
ställa till roligheter. Dagarna
avslutades scoutmässigt med en kort bön
och några minuters tystnad, ägnad åt
hemmavarande kära och ät
scoutlöftets innebörd. En söndag kunde
lägret glädja sig åt besök av
kronprinsparet, prins Gustav Adolf och
prinsessan Ingrid. Femte lägerdagen blev
en bemärkelsedag — Sir Robert
Ba-den-Powell själv gjorde fÖrbundslägret
den äran! När han anlände till
paradplatsen låg denna tom och öde.
Men plötsligt bröt den
mångtusenhöv-dade skaran under jubelrop fram ur
skogarna med vajande fanor och full
musik. Det var ett gripande
ögonblick som säkerligen ingen närvarande
någonsin glömmer, allraminst
Baden-Powell själv.
Må de ord han yttrade till
undertecknad tjäna som avslutning på denna
lilla relation och därjämte som en
förpliktande maning till alla svenska
scouter: »Det var det bästa läger jag
någonsin sett, och jag tvekar inte att
bestämt säga att ni utan tvivel har de
bästa scouter i hela världen. En
sådan anda, ordning och glättig
disciplin har jag aldrig förr träffat. Vi
känna varandra för väl, vi två för att
jag skulle smickra, jag menar
djupaste allvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
