Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om rekonstruktionskirurgi i ben och leder, av överläkaren, med. d:r Henning Waldenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relsebehandling återställa rörligheten
i leden, den förblir styv (s. k.
anky-los). Redan innan kriget hade en hel
del fall med framgång opererats, för
att liksom skapa en ny led. Denna
operation kallas artroplastik, och
under kriget har man fått en mycket
stor erfarenhet i, hur denna operation
bäst utfores, och utsikterna att få en
rörlig led tillbaka.
En led kan bliva styv (ankylos),
dels därigenom att ledändarna
sönder-brutits och sedan aldrig kommit i rätt
läge, utan stämma emot varandra, på
så sätt hindrande varje rörelse, dels
som ovan nämnt därigenom att en
infektion (varbildning) förstört ledytorna
och ledkapseln. Dessa ytor
sammanväxa sedan med varandra. Denna
sammanväxning kan bliva så
fullständig, att man ej kan se var leden
varit, benvävnaden går direkt över från
det ena till det andra benet. Fig. 4
visar en styv armbåge efter en sådan
benröta.
Vid dessa ankyloser, beroende på
en fraktur i leden, kan en operation
företagas när som helst, sedan man
förvissat sig om, att rörligheten ej
genom rörelsebehandling kan komma
tillbaka. Vid ankylos beroende på en
infektion, måste man däremot vänta
länge innan man bör operera. Det
är nämligen så, att dessa varbakterier
långa tider, sedan alla sår äro läkta
och allt var slutat att rinna, leva kvar
i vävnaderna. De äro alldeles
ofarliga, så länge de få ligga inkapslade i
vävnaderna, men opererar man, d. v. s.
skär upp dessa vävnader igen, så leva
bakterierna upp och orsaka ny
varbildning samt göra att leden, trots
den bäst utförda operation, åter blir
styv.
Hur skall man nu kunna övertyga
sig om att bakterierna verkligen äro
döda innan operation företages ?
Beror ankylosen på vanliga
varbakterier, s. k. coccer, bör man vänta med
operation minst ett år efter sedan alla
sar äro läkta. Sedan bör man, innan
man opererar, noga betänka, om
patienten har så stor nytta av att få en
rörlig led, att det motsvarar den både
plågsamma och långvariga
behandlingen. En, som har en styv höft eller
ett styvt knä, reder sig ofta utmärkt
i gående och stående arbete, däremot
sitter han ej så bra. Den
tacksammaste leden att operera är
armbågs-leden. Nästan allt arbete fordrar en
rörlig armbågsled och denna led ger
också de bästa resultaten.
20—40 ars åldern är den
gynnsammaste för en dylik operation. Den
göres så att man öppnar leden, skär
bort den skrumpna och förstörda
ledkapseln och ur benet formar en ny
led av samma skapnad som den gamla.
Detta sker med mejslar och elektriska
fräsar varpå man med filar gör de nya
ledytorna jämna. Sedan detta är
färdigt och ytorna leda gott mot varandra,
skär man igenom skinnet på utsidan
av låret. Under detta ligger en
glänsande stor, tunn sena. Av denna skär
man ut så mycket som behöves för
att kläda de nya ledytorna. Sedan
dessa tunna senblad lagts över
ledändarna, sys de noga fast. Leden
hopsättes, musklerna sys noga ihop och
sedan huden. Fig. 6 visar en så
opererad armbågsled.
Extremiteten får sedan vila i ett
bandage omkring 10 dagar, varefter
stygnen i huden tagas bort och man
börjar att röra på leden. Denna del
av behandlingen är minst lika viktig,
som själva operationen, den måste
ske dagligen och med noggrann
kunskap om, hur mycket man får röra
leden. Man kan fa en utmärkt led på
detta sätt, så stark att den duger till
det grövsta arbete, t. ex. vedhuggning,
och så rörlig, att den duger till de
finaste rörelser, t. ex. en konstnärs.
Ibland kan man komma till rätta
med ganska komplicerade defekter.
Så t. ex. har jag behandlat en man,
som haft en svår varbildning och där
en av de båda benpiporna i armen
måst till större delen borttagas.
Varbildningen förstörde också leden så
fullständigt, att man ej ens med
Röntgenundersökning kunde säkert se, var
leden varit. Armen var rak och orörlig
(fig. 4). Det gällde således här icke
blott, att sätta in ett nytt ben, utan
även att göra leden rörlig. Först
gjordes nu en bentransplantation. Ett
benstycke uttogs från underbenet av 14
cm. längd och inlades nu på det
förstörda benets plats i underarmen, samt
fastsyddes i ändarna med resterna av
underarmsbenet (fig. 5).
Armbågsle-den kunde ej samtidigt opereras, ty
om detta skett, hade armen icke haft
någon stjrsel, när leden eftero
operationen maste röras. Därför måste jag
vänta, tills transpantatet växt väl fast,
d. v. s. 7 månader, då gjordes
artroplastik å armbågsleden, såsom ovan
är skildrat (fig. 6). Den opererade
har nu en stark arm, med fullkomlig
rörelseförmåga i armbågsleden och
utför de finaste arbeten.
Det finnes en sjukdom, som
kallas för spondylit, som beror på att
tuberkulos angriper vanligen två eller
tre intill varandra liggande ryggkotor.
Dessa frätas småningom sönder av
tuberkulosen och ryggraden sjunker då
ihop på detta ställe och en puckel
uppstår. Hos barn kan en sådan puckel,
om den icke är för gammal (2—3 år)
borttagas, och ryggen alltså bliva rak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
