Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bland de mest talande bevis på sådana hans dåvarande
tänkesätt. Men liksom många andra den tidens snillen blef också
Järta hänförd af den starka reaktionära opinions vind, som
efter 1810 framträngde äfven till Sverige. Ungefär 20 år efter
sin förtjusning öfver 1800 års liberalism hade han öfvergått
till nästan diametralt motsatta åsigter och uppträdde till strid
mot 1820 talets frihetsläror och till försvar för rojalismen;
båda delarna med samma snille och samma starka, ehuru nu i
motsatt rigtning gående öfvertygelse. I följd af sådana sina
senare tänkesätt blef han mycket missnöjd med utgifvandet
af nämnde »Hemliga handlingar», hvilka lade i dagen många
exempel af missbrukad konungamagt och således skadade
rojalismens och gynnade republikanismens läror. I tidskriften Svea [1]
införde han derför öfver samlingen en mycket ogillande
recension. Han framdrog ur den några språk — och
öfversättningsfel och några enskilda mest kronologiska misstag; men
gjorde icke något försök att faktiskt vederlägga dess många
för Gustaf den tredje nedsättande uppgifter och omdömen.
Han uttalade väl öfver dessas historiska värde en sträng
förkastelsedom, men grundade densamma icke på någon
genomförd och vetenskaplig vederläggning utan på det, dock
obevisade, påståendet, att dessa för konungen ofördelaktiga
skrifter voro alster af partisinne och af ensidiga mest
aristokratiska uppfattningar, och att man fördenskull icke borde
tillerkänna dem något historiskt vitsord.
Af då rådande fosforistiska skola blef Järtas åsigt antagen
och utsträckt ända derhän, att man då och många år
derefter ansåg sig berättigad att, som partiskrifter betrakta
och förbigå icke blott de af Schartau utgifna handlingarna
utan ock den stora mängd likartade uppsatser, som i offentliga [2]
och enskilda samlingar förvarades. Det blef under 1830
och 1840 talet en historisk vana, att alla för Gustaf den
tredje fördelaktiga uppsatser skulle omsorgsfullt framdragas,
men de ofördelaktiga deremot förtigas eller förkastas.
Man skulle ej kritiskt granska dessa senare och bortrensa
det falska och begagna det sanna, utan i klump och obesedt
förkasta det hela.
Genom utgifvande af »Gustaf III:s efterlemnade papper»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
