Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen. I juni månad gingo de svenska trupperna till segel att
öfverföras till Finland, och konungen afreste dit från
Stockholm d. 23 juni.
Men ännu felades ett, innan något offensivt krig kunde
begvnnas. Svenska folket egde ännu sina i lasarne förva-
c y O C
rade rättigheter att höras, innan något krig kunde börjas.
Fredsbrottet borde nödvändigt hvälfvas på ryska sidan, och
till utförande deraf nyttjades baron Ilastfehr på sätt, som i
den förutnämde hemliga konseljen var beslutet, hvarom han
erhöll konungens bref och befallning.
Sedan bemälde baron låtit på gränsen afbränna några
Sverige tillhöriga byar af några till kosacker förklädda
svenskar, utspriddes det rykte, att ryssen infallit i Finland
och börjat kriget med härjande och brännande, hvaruppå
följde Sveriges krigsförklaring.1 Men dessförinnan hade
svenska flottan borttagit några ryska handelsfartyg och de
från Petersburg till sjöexercis utsände kadetter.
Yid arméens öfverkomst till Finland, voro inga
anstalter gjorda till dess emottagande. Utom qvarter, felades
magasiner, kanoner, ammunition, anspann m. m. som till en
kampanj erfordras.®
1 Se längre fram utförligt om detta så kallade ryska infall.
2 »Emedan konungen ville gifva kriget utseende af ett
försvarskrig, men tillika öfvcrrumpla Ryssland, hade inga större och
fullständigare anstalter kunnat vidtagas, om också icke penningar hade fattats,
hvilket nu äfven var fallet. Det var således ej underligt, att arméens
utrustning gick oordentligt, och brist uppstod både pä proviant och
beklädnad för densamma, samt hufvudsakligast på penningar».
(Anjala-förbundet s. 78 af M. Malmanen). Som källor, bevisande sanningen
af detta påstående, anföras yttranden af konungen sjelf och af hans
män. Stedingk skrifver d. 27 juni 1788 »la faim ote au peuple les
forces et le courage». — Generalintendenten vid arméen öfverste Piper
klagar Utöfver den svåra penning ebristen och den oreda,som rådde i alla
anstalter. Aldrig har jag hört eller sett praktiseras», skrifver han, »att
samla en hop folk utan att vara beredd på föda» (sid. 80).— General
Mei-jerfelt skrifver till konungen: »Jag har gifvit baron Klingspor en lång
promemoria på det, som är oundvikligen af nöden, i hvilken det bland
annat är fråga om strumpor och skor, hvarpå hos största delen af dessa
regementer det är en fullkomlig brist; och emedan deras kläder falla
sönder nästan till trasor, skulle ankomsten af kappor vara en högst
önskvärd sak, isynnnerhet som årstiden skrider framåt, och nätterna
börja bli fuktiga och kalla» (sid. 81, 82). G. M. Armfelt skrifver till
sin grefvinna redan d. 31 Maj. » Väderleken och brist på mat äro det
värsta» — och d. 15 juni: »Bli vi längre här, så dö officerare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
