Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekymmer. Att angripa sin granne och strax derpå begära
fred, vore emot konungens höghet, och emot de stora tankar,
han ville man alltid skulle hysa för sina gerningar, och att
bättre dölja sina afsigter, förebars, att general Toll, som var
hufvudman för utredningens verkställighet, hade dragit
konungen bakom ljuset, hvarföre han ock då blef sänd från
arméen till Skåne. Armfelt, rörd af sin konungs tårar,
öfver-talte de finska cheferne, att med kejsarinnan i Ryssland
börja fredsnegociationer, hvaremot dem lofvades riksdag jemte
iiere förmåner, allenast freden kunde vinnas; men alla clessa
löften voro mundtliga. 1
1 I »Gustaf IIl:s annaler» (Hemligo Handlingar 2.152) återfinnes
denna berättelse nästan ordagrant; likaså Hiärnes skildring af tiden från
1780 till och med 1789: alltså synes denna, hittills som anonym ansedda
uppsats, vara författad af Hiärne. I » Berättelsen om GustafIll:s regering»
(Hemliga Handlingar 2.i89,i9o)står en utförligare skildring af Anj
ala-för-bundet af ungefär sammainnehåll. Med dessa berättelser öfverensstämma
också Sinclairs uppgifter om förhållandet. (Se Svenska Akad. Hanål. 42.
169,170). Äfven Fersen omtalar saken på nästan samma sätt. (Se Fersens
Skrifter 7.54). Adlerbeth är tveksam rörande rätta förhållandet. (Se
Hist. Anteckningar 1.51). J. A. Ehrenström säger, att K. Armfelt,
öfverta-lad af O. Klingspor, »trodde sig hafva befordrat konungens väl, då han
skaffade utvägar till fredens återställande, och inbillade sig att Hans
Maj.t hemligen var tillfreds ined livad han gjorde». (Anteckn. 1.159).
I y> Anj ala-förbundet, Bidrag till dess historia efter enskilda och
offentliga handlingar» af Maunu Malmanen framställes förbundets
ursprung, utveckling och olika beståndsdelar: det fåtaliga finska
partiet, som önskade Finlands sjelfständighet under Rysslands
öf-verhöghet, det talrika svenska, som blott begärde fred och riksdag.
Sid. 65, 66, 99, 100 påstår förf., att hvad Anjala-förbundets
svenska afdelning åsyftade var ingenting annat och mer, än hvad
hela adeln och de kunnigare bland ofrälsemännen önskade. Men
genom konungens fintlighet sammanblandades detta det egentliga
An-jala-förbundet med finska sjelfständighetspartiet och utsattes för samma
anklagelse för högförräderi, som drabbade detta senare. Författaren
nekar konungens delaktighet i företaget. Schinkel Bergman deremot
i Minnen etc. (2.25,26) anser troligt, att Gustaf i nödens stund velat
på omvägar begagna sig af den med kriget missnöjda arméens
mellan-komst för att utan sjelfiörödmjukelse erhålla fred, liksom hertig Karl
längre fram och oaktadt kännedom om förbundets stämplingar dock
önskade begagna det för samma ändamål. (Se Schinkel Bergman 2.37, samt
hertig Karls bref till Reuterholm af d. 27 sept. och d. 3 okt. 1788
Schinkel Bergman 2.258,261). Att deremot antaga konungen som
förbundets upphofsman är både orimligt och löjligt. (Anjalaförbundet
s. 26). Men att konungen önskade, fast af stolthet hindrades från att
begära fred, ses l:o af hans bref till G. M. Armfelt af d. 6 aug., i
hvilket han ger Armfelt i uppdrag att »liksom af sig sjelf» till furst La-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
