- Project Runeberg -  Bidrag till Sveriges historia efter 1772 /
47

(1882) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Eva Fryxell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ropade för landsförrädare. De sågo sig i anseende dertill
nödsakade att lemna sitt bifall.

Igenom Säkerhetsakten var nu all magt i konungens
händer, utom bevillningsrättigheten, som ännu tillhörde
nation eller dess representanter ständerna att utstaka. Sedan
garantien var samtyckt, var bevillningssumman utstakad,
men tiden var ännu det enda, hvaruti ständerna enligt 1772
års regeringsform egde någon talan. Presteståndet beviljade,
utan att dervid göra någon svårighet, till nästa riksdag, med
det tillägg af deputerades väljande emellan riksdagarne.
Borgare biföllo igenom votering, och bondeståndet, som förra
gången förbjöds votera med slutna sedlar, hotades nu med
vakt. De uppkallades 2:ne gånger på slottet, der de ej kunde
afslå en mild och nådig konungs proposition. Riddarhuset
var således det enda stånd, som yrkade att bibehålla det
svenska folkets rätt till tidens utstakande.

Uti hemliga utskottet förde konungen ordet, der den
årliga bevillningen af landet utsattes till 80 tunnor guld.

Konungens favoritord vid detta tillfället voro: »friliet, en
sjelfstcindig nation», och att »riket kom i våda». Gerna hade
han sett, att adeln genast afslagit den begärde
garantien, för att kunna få skylla på dem rikets våda. Till den
ändan blefvo de 3:ne stånden intalte att ej yttra sig, innan
det första ståndet fattat sitt beslut. Ridderskapet och adeln
såg väl, att rikets förmögenhet ej kunde svara emot denna
skuld, men för att undvika ytterligare afslag, biföllo de
betänkandet till hela sin vidd. Ridderskapet och adeln beslöt
att antaga denna bevillningen på två år, men det var
omöjligt förmå Lilljehorn derom göra proposition.

Ehuruväl Säkerhetsakten innan riksdagens slut var
un-derskrifven af landtmarskalken, blef den ej införd uti
riksdagsbeslutet. Det dröjde likväl ej länge, förr än densamma
med tilläggningar och af konungen bekräftad, allmänt blef
kungjord. Enligt denna lag kunde konungen minska rådets
antal efter behag. Och som konungen hade i sinnet att
alldeles afskaffa rådet, så förmåddes och dels trugades strax
efter riksdagen 7 riksens råd (s) att taga afsked, och 7 (t)
af dem tilldeltes andra sysslor, så att allenast 3:ne blefvo
bibehållna vid deras innnehafvande rådsembeten. (u) I stället
för justitierevision inrättades högsta domstolen, som kallades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:43:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afbtsvhi/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free