Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu skulle en gemål utses till kronprinsen, hvarföre grefve
Tessin, som då blifvit riksråd, såsom ambassadör sändes till
Danmark att begära en dansk prinsessa, som icke
lyckades. Derpå reste han till Berlin i samma ärende 1744 i
april, der vår dåvarande svenske minister baron Karl
Ruden-sköld redan planerat saken hos konung Fredrik den store i
Preussen, så att det der lyckades bättre för gr. Tessin, och
blef preussiska prinsessan Lovisa Ulrika förlofvad med hans
kongl. h. prins Adolf Fredrik. Kammarherren gr. Henning
Gyllenborg, som var en bland ambassad kavaljererna, hvilka
voro temligen många till antalet, blef till Sverige
öfverskic-kad till hans kungl. höghet med förlofningsringen. Denna
ambassad var den mest lysande, som synts till den tiden i Berlin och
drog stora summor penningar ur riket. Ambassadör
traktamentet var 50 dukater om dagen, utom de féter, hvilka gåfvos och,
som riket betalte, hvaribland var en stor fete som gafs af
ambassadören vid bilägersdagarne, hvilken kostade öfver 15 000
rdr Hamburgar banco, då kursen var 40 mark pr rdr;
dessutom alla de presenter, juveler, som till prinsessan
öfver-lemnades från Sverige, samt de presenter, som af
ambassadören gjordes från svenska hofvet till hofvet i Berlin samt
ministeriella betjeningen, som dels skedde i penningar, dels
i goda och vigtiga guldnipper af dosor och etuier etc. När
nu dertill lägges all den depens, som ambassad-kavaljererna
gjorde, som var nog dryg för hvar och en, så den som
sluppit med 1 000 dukater ansågs såsom hafva väl hushållat,
i anseende till den luxe vid detta tillfälle, som skröts med,
och konungen i Preussen inom sig sjelf skrattade åt, så kan
man lätt finna, att stora summor ur riket utgingo, hvaremot
preussiska hofvets presenter till ambassaden voro nog lätta
gulddosor m. m. Ambassadörpresenten var Svarta Örns
orden med temligen nätta briljanter besatt till ungefär högst
500 dukater värda. Konungen i Preussen, som god
hushållare, hade låtit under hand sondera ambassadören, om icke
han och hans kavaljerer skulle gerna vilja mottaga
Johan-nis orden, då han lättast kommit ifrån hela depensen af
presenter och för sitt land vunnit 500 rdr för hvar och en,
som fått denna orden, hvilken är utgiften, då den undfås,
till ordenskassau. Men detta, huru smickrande det varit
för ambassadörens ärelystnad, om det gått an, kunde då ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
