Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in, då han måste krypa pa knäna fram till drottningens
•säng, der hon höll för honom ett tal, som varit ord och
inga visor, men hvilket ännu hålles tyst. Drottningen sjelf,
som hade ingen religion, utan trodde, att, när kroppen dog.
så vore allt dödt, sade sig komma i en fullkomlig stillhet
och vore derför nöjd att dö, för att slippa alla dessa
bekymmer och förtretligheter. Konungen, som alltid älskade
prakt och kostsamma spektakler, fick då ett önskadt
tillfälle att visa sin fertila imagination i ceremonier och
gran-låt. Det kungliga liket fördes till Stockholm med stora
anstalter sjöledes, och blef det begrafvet i Riddarholmskyrkan.
Efter kriget ökades lyxen dagligen mer och mer och alla
plaisirer i Stockholm i lika mån, sä att man kunde vämjas
dervid. Alla krypare och lycksökare upphöjde detta
lefnadssätt till skyarne. Äfven allmänna förmågan aftynade
dagligen, men syntes icke i hufvudstaden, der alla bord dignade
under öfverflödiga rätter, desserter och fina viner af alla slag,
magnificenser i kläder och ekipager, och ingen kunde nu mer
gå till fots eller visa sig, som haft hatt på den helgade
frisuren; och i synnerhet som konungen icke sjelf talte hafva
hatt på hufvudet, ville han intet vid hofvet se någon, som
haft hatten på sig; äfven sä litet som han kunde tåla att
se en officer utom tjensten i uniform, som var för honom
den största aversion. Alla dessa nöjen och grannlåter voro
endast att söfva nationen i en beständig yrsel, att den icke
skulle tänka på den vissa förändringen, riket förestod.
Sederna förderfvades hos både höga och låga, och största laster
ansågos som artigheter. Sämre folket, som gerna efterapar,
det hoffolket gör, vare sig godt eller ondt, försummade sig
icke nu heller utan voro i ständigt sus och dus; allmänna
spelhus underhölles för gemene man,1 hvars inkomster, voro
de sämre favoriternas och hofspionernas inkomster; och
skörlefnaden underhöll polisbetjeningen; hvart och ett af de
publika fruntimren skulle dagligen betala en viss summa
för att fritt öfva handtverket, ty i annat fall fördes de till
spinn- och arbetshusen. Denna härliga lefnaden, kan man
lätt föreställa sig, alstrade fylleri, tjufnad och största
liderlighet. Sådan var lefnaden i hufvudstaden, som ock började
sprida sig vida kring landsorten. Religion tänktes aldrig på.
1 Se Adlerbeht. 2. i«9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
