Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifbord. — Hörs det något af Leopold? — Blef ingenting
af Lehnbergs resa? Gud gifve oss snart igen fred och
quar-taler! Må väl, och tänk någon gång åt Småland».
Någon tid efter Gustaf den tredjes död och just som
tryckfriheten blef utvidgad, eller den 11 Juli 1792 utgaf
Kellgren sin bekanta skrift: Filosofen på Landsvägen, uti
hvilken, fast under mildare omklädnad, återfinnas åsigter, som
äro nära beslägtade med dem, hvilka blifvit i ofvanstående
bref uttalade.
Leopolds omdöme öfver riksdagen 1789 och Gustaf den
tredjes uppförande
finnes uttaladt i nedanstående till samme konung stälda och
med det nyss efter Kellgren anförda, nästan samtida bref,
dateradt nämligen den 26 Juli 1789. Hela 15 tryckta
oktavsidor långt, är det offentliggjordt redan två gånger förut näml.
i Crusenstolpes portfölj1 och sedan i Tidskrift för Hemmet,2
och behöfver således ej i sin helhet här aftryckas. Vi nämna
blott, att hela dess innehåll är uppfyldt af ett smicker, som
går ganska långt men ofta är uttaladt med så fina, fintliga
och snillrika ordalag, att läsaren måste beundra
framställningssättet, ehuru han nödgas ogilla innehållet. Med
anledning af ett från Gustaf erhållet bref yttrar han sin
förtjusning öfver att »hans konung, den mest lysande prins
i Europa, har midt ibland konseljer, rapporter,
bataljer likväl hunnit i ett långt bref berätta för Leopold sina
bragder, dem dock denne aldrig hinner värdigt besjunga.
Jag måste tillstå,» heter det, natt näst Eders Maj:ts vapen
gifves intet hastigare än Eders Maj:ts penna.» Och
ytterligare, natt Gustafs segrar satte honom vid sidan af framlidne
Gustaver och Fredrikar.» En annan gång heter det: »Jag
påstår med dristigliet, att ingen annan än Gud kan likna
Eders Maj:t i konsten att se allt, att uträtta allt på en gång
utan uppehåll och utan förvillelse af stort och ringa, skämt
och allvar, faror och nöjen. Jag går ån längre. Jag ger,
oss emellan sagdt, Eders Maj:t såvida företrädet, som de
1 1.134.
2 Årg. 1877 sid. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
