Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det adliga blodet, som svälde i sky,
Föraktade andra och jäste,
Nu började blekna, ja skälfva och fly,
Da krutröken kring honom fräste.
Här duger ej blifva, jag löper min kos;
Ty hvad är dock heder, beröm eller ros,
Det lemnar jag gerna åt andra.
Han täflad’ med haren och sprang i galopp
Att slippa det farliga fältet.
Sin ögon af skrämsel han ej lyfte opp;
Ty hjertat satt ned under bältet.
Han ansåg hvar buske, hvar stubbe och sten,
Som ville de skjuta’n, ty var han ej sen
Att krypa och smyga sig undan.
Så mycket har han dock i minnet än qvar
Af dygd, att han blyges och skämmes
För ärligt folks åsyn, han blygs och han far,
Ty feghet och kuslighet skrämmes.
Blif derföre hemma och sitt vid din spis,
Stek rofvor och lef som pultron på ditt vis,
Se’n hjeltemod fotterna prisat.
Yanslägtade svensk! gack in i din vrå,
Då vassle för blod i dig rinner.
I spisen bland käringar att röka och spå
Hvad lön för din feghet du vinner?
Låt aldrig din afvel få värja i hand,
Se’n du är en skamfläck för hela vårt land,
Ett afskum bland krigsmän i Norden.
Regementspastor G. Engzell1 skref flere sånger till
Gustaf den tredjes ära, deribland ett 1788 tryckt ode vid
konungens höga möte med den nya kungliga fricorpsen i
Karlstad. Deri läses bland annat.
1 Blef kort derefter liof pre dikant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
