Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sitt nit för undersåtarns väl,
Som hade dygden i sin själ
Och lefde för att rättvis vara.
Med öfvertygelse jag tror,
I stöd af livad som anfördt blifvit,
Min läsare sitt bifall gifvit
Att denna konungen var stor.
Men som uti vår onda tid,
Fast man så ofta glömmer lyda,
Man ändå aldrig ledsnar vid
Att goda meningar förtyda;
Så ärnar jag på fulla skäl
Med denna rad min saga pryda.
Att han beständigt gjorde väl,
Och att han hade på sin del
Den lyckan att som vis och rådig
Ej äga något större fel,
An att han var för mycket nådig.
Som det till saken icke hör,
Så vill jag ej i fråga sätta,
Om eller huru vida detta
Med andra fel förliknas bör.
Så mycket jag dock säga tör,
Att då man hängas bör med rätta,
Och godheten försköning gör,
Det oftast syndaren förför,
Att sjelf sin snara högre sätta.
Men åter till min sak igen.
En sådan kung man torde säga
Hvem fans som icke älska’ den?
Sjelf minsta undersåtes vän,
Han ju bordt allas hjertan äga.
Jag hyser samma tankesätt
Och vågar äfven väl förklara,
Att det bör kallas tänka rätt.
Men icke kan jag lika lätt
På denna hufvudfrågan svara,
Så mycket mindre som jag vet
Att ifrån den fatala dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
