Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I följd af minnena från riksdagen 1789, af Gustafs
planer 1790 att blifva konung i Polen, och 1791 att deltaga i
kriget mot franska republiken och tillika af uppträdena vid
1792 ars riksdag ökades missnöjet mer och mer och likaså
mängden och,, bitterheten af de mot konungen rigtade
smäde-skrifterna. Äfven vid hans död syntes dylika af så
förfärligt innehåll, att vi ej vilja återgifva dem. En enda må
dock anföras såsom ett kort men talande prof på dåvarande
sinnesstämning hos ej få personer. Efter Anckarströms
af-rättning blef hans hand uppspikad på kåken. En morgon
fanns enligt sägen öfver densamma fästadt ett papper med
följande påskrift:
»Välsignad vare denna liand,
Som frälsat liafver Svea land.»
Hos många bi behöll o sig dessa tänkesätt ganska länge.
Som gengäld för nyss nämnda af konungen resta obelisk, lät
Stockholms borgerskap resa den af Sergel gjutna bildstoden
af Gustaf den tredje. När denna år 1808 aftäcktes,
uppstämde J. O. V7allin sitt bekanta äreqväde. Men just vid
och heder, en bitterhet, som stegrades till hat genom våldet, listen
och olagligheterna vid 1789 års riksdag. Dessa känslor gåfvo sig luft
dels genom spänningen inom konungens familj, dels genom adelns
afskedstagande från hofvet och hären, dels genom smvgskrifter,
liknande de här ofvan anförda.
A andra sidan är ofrälseståndens förbittring äfven naturlig.
Förespeglande sig vid krigets utbrott seger och landvinningar, och
okunniga om sättet för dess uppkomst, om finansernas förtviflade
ställning och om härens bristfälliga utrustning och planlösa anförande,
trodde de fullt och fast på dem, som försäkrade, att krigets olyckor
härflöto från befälets feghet, motvillighet, och dess i alla hänseenden
klandervärda afskedstagande. De voro öfvertvgade, om att adeln i
gemen och krigsbefälet i synnerhet verkligen förehaft
landsförrädi-ska stämplingar. Allt detta jemte arméens djerfhet och
uppstudsighet mot konungen skulle naturligtvis förefalla dem såsom höjden af
feghet, förmätenhet, dårskap och upproriskhet. Konungens lysande
och kraftfulla uppträdande vid danska infallet, hans älskvärda och
intagande sätt att vara, hans snillrika vädjan till folkets
fosterlandskärlek, den han sjelf entusiastiskt delade, hans färgläggning af krigsbefälets
uppförande, hans sluga uppeggande af ståndsafunden och
ståndsegen-nvttan; — allt bidrog att till högsta grad stegra förbittringen mot adeln
och beundran för konungen. Så alstrades rörande Gustaf den tredje
å ena sidan en förgudnings- och å andra sidan en smädelitteratur.
som endast kan förklaras genom konungens egen personlighet och de
af densamma föranledda tilldragelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
