Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var en narr, den stund jag gaf
Åt folket lof att skrifva.1
Det är ju fasligt! skrek herr Karl,
Att folket vågar skrifva.
Det är fördömligt! skrek hans jarl,
Man bör exempel gifva.
Jag sätter mig på stunden ner
Att en förordning göra.
Ej nog, man bör ej skrifva mer,
Man bör ej heller höra.
Det är ju fasligt! skrek herr Karl,
Att folket börjar höra.
Det är fördömligt! skrek hans jarl,
Att ha ett sådant öra.
Att bifall och tacknämlighet
Fast tyst at tadlarn skänka;
Ty fast man tiger, man väl vet,
Man kan ej undgå tänka.
Det är ju fasligt! skrek herr Karl,
Att folket vågar tänka.
Det är fördömligt! skrek hans jarl,
Att lydnans lagar kränka.
Ett stort exempel måste ske,
Som skall oss aktning skaffa,
Man talare och hörare
Och tänkare bör straffa.
Så uselt styres detta land
Af tvänne äkta därar.
Ej fins en klok i deras band;
Ty minsta ljus dem sårar.
De af sin medgång tjusade,
Som magteu dem bereder,
Antasta huudbetts-rasande
Dygd, ära, vett och heder.
1 Tryckfrihets-förordningen den 16 juli 1792.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
