Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans eget öde. Allmänheten förstod meningen, och
parterren utbröt i bullersamma bifallsyttringar. Gustaf Adolf,
som var tillstädes, blef ytterst förbittrad och säges hafva
utbrustit: jo! du reser, min gosse! och gaf förnyad befallning
om Dupuys landsförvisning, hvilken ock gick i verkställighet.
Genom sin figur, sin sång, sin frisinthet och sitt snille hade
Dupuy varit en allmänhetens älskling. Det både despotiska
och småsinnade i Gustaf Adolfs våldsbud väckte derför ett
häftigt och allmänt ogillande, som gaf sig luft på flere sätt.
Ryktbarast bland dem är en visa, skrifven af Hans Järta1
och omkring 1800 med förtjusning sjungen. Flerestädes
fragmentariskt aftryckt, må den här ur en af utgifvaren i
ungdomsåren gjord afskrift i sin helhet meddelas, som ett
högst märkligt uttryck af tidens poetiska och politiska lynne.
Fyllom våra glas och låtom oss skratta2,
Bröder en stund åt verldens lopp!
Tiderna ha blifvit så besatta,
Vishetens fall höjt dårskapen opp.
Snille och förtjenst på nödens krycka
Vandra föraktade hand i hand.
Dygden försmägtar, lasten gör lycka,
Skål för vårt lyckliga fosterland!
Sanningens fackla fåfängt sprider
Öfver jorden sin sköna dag.
Dårens öga vid skenet svider,
Slafven blundar för dess behag.
1 Några hafva förnekat denna uppgift, men den har aldrig med
giltiga skäl blifvit vederlagd ej heller af Järta sjelf motsagd.
Dessutom, hvilken då lefvande svensk man utom han skulle kunnat skrifva
ett så blixtrande snillrikt stycke? Hans dåvarande ytterst häftiga
republikanska tänkesätt äro ock kända genom andra hans skrifter
och genom hans nedläggande af adel- och friherreskap. Man ville
till och med veta, att han en gång tog en kortlek och ref af
hufvu-det på alla kungarna och kastade dem i en kanonmynning.
Yisan antages vara skrifven af Hans Järta (Se Framtiden 1870
Okt.-häftet sid. 334; Nordens polit. Digtning s. 180).
2 Visan är skrifven på melodien af en sång ur »Lilla Matrosen»,
hvari denne sjunger
»Svårare seglats man sällan finner,
An den, som sker på lyckans haf» etc.,
en visa, som man sedermera ofta hörde sjungas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
