- Project Runeberg -  Bidrag till Sveriges historia efter 1772 /
226

(1882) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Eva Fryxell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ar 1810 var Rosenblad mycket i fråga att blifva
justi-tie-statsminister men motarbetades. Hans grefvinna, född
ofrälse (Toutin), skalle då intagit näst konungahuset den
högsta platsen i riket. Detta misshagade utrikes
statsministern v. Engeströms fru, född Chlapoxvska från Polen,
hvilken icke ville vika för ett ofrälse fruntimmer och derför
bidrog till platsens lemnande åt den ogifte och högt
för-tjente grefve Gyllenborg. Först efter dennes död 1829 blef
Rosenblad justitie-statsminister.

(Rykte, sägen.)

Rosenblad, som stundom varit factotum och alltid haft
mycket att säga vid ledningen af de allmänna
angelägenheterna, märkte under sina senare år, att Wirsén och
Wetter-stedt ej sällan sins emellan afgjorde temligen vigtiga saker
utan att derom meddela sig åt Rosenblad. Denne blef öfver
ett dylikt tillbakasättande något misslynt. Men när Wirsén
1827 låg på sitt yttersta, kom Rosenblad dit på sjukbesök.
Utkommen ur den döendes rum, satte Rosenblad sig på en
soffa i förmaket och suckade tungt. En närvarande temligen
uppsatt embetsman sade: »det är i sanning en stor olycka,
att fäderneslandet skall förlora en så utmärkt man som grefve
Wirsén.Rosenblad säg upp på honom och svarade: vdet
säger han, min vän! Hvad skall då den säga, som i många
år dragit lasset och nu icke ser, livem som skall efter honom
kunna draga det.y>

(Berättelse från den tiden.)

Omkring år 1832 sökte utgifvaren det då lediga
pastoratet Westra Wingåker och uppvaktade för sådant ändamal
dåtidens statsråd. De svarade med vanliga sväfvande
artigheter. Men när han för Rosenblad framstält sitt ärende,
betraktade han utgifvaren allvarsamt och utbrast slutligen:
i>Han tyckes mig, min vän! vara temligen ung att söka ett så
stort pastorat, som vanligen lemnas åt äldre förtjente män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:43:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afbtsvhi/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free