Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>1har jag varit så personligt stolt; ty jag kände, att Europas
öde flög i det ögonblicket likt en elektrisk gnista genom mina
händer. Aldrig,t> tilläde lian, »har jag varit mer stolt öfver
att vara svensk; ty jag kände, att sedan Karl den tolftes
tid var det nu för första gången, som Sverige och svensk
furste föreskref Europa lagar.
(Samme sagesman, tid och ort.)
Karl Johan nedlät sig sommaren 1813 att lyssna till
åtskilliga K. H. Anckarsvärds anmärkningar mot den politik,
Sverige då valt, och att med honom ingå i diskussion
der-öfver. Detta gaf Anckarsvärd mod att afskicka det
ryktbara brefvet. I stället för att taga saken lugnt och ålägga
Anckarsvärd några dagars arrest, uppbrusade Karl Johan
med sin vanliga hetta, inbillade sig se spåren till ett
Anjala-förbund m. m. och ålade Anckarsvärd den nesan att
afske-das och hemskickas vid början af ett fälttåg. Snart visade
sig dock Karl Johans vanliga godhet och försonlighet, och
han ämnade på Engeströms förord låta Anckarsvärd
återkomma och deltaga i fälttåget; men fick i detsamma från
Mörner underrättelse om, att Anckarsvärd hemma i Sverige
öfverallt talade med mycken bitterhet och djerfhet mot Karl
Johan och hans politik; alltså blef ingen försoning af. Också
G. Löwenhjelm ansåg, att det var en svart trolöshet mot
de allierade, till hvilken Anckarsvärd då ville öfvertala Karl
Johan.
(Samme sagesman, tid och ort.)
General-majoren baron Fredrik Ulrik v. Essen var i
yngre år adjutant hos Karl XIV Johan. Han blef derunder
vittne till ett långt samtal och en häftig tvist mellan denne
konung och statsrådet Wirsén angående några financiella
åtgärder. Asigterna voro mycket olika, men försvarades å
ömse sidor med orubblig ihärdighet. Konungen blef mer och
mer het och tillät sig stundom rätt skarpa ord; Wirsén
för-blef dock lugn och orubblig. Slutligen, högst uppbragt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
