Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedrad med akademiens val till Wallins efterträdare,
fick jag mig ålagd den dyrbara pligten att teckna hans minne.
Jag sökte dertill skaffa mig sä många och palitliga bidrag
som möjligt, bland andra ock öfver besagda kinkiga punkt.
Bland dem, till hvilka jag stälde mina frågor, var äfven J.
O. Wallins omkring 1817 varande adjunkt, sedermera
kyrkoherden och prosten Nathanael Wallin, hvilken, ehuru ej af
samma slägt, dock i följd af sin ställning borde nära känna
förhållandet, och hvars aktningsvärda personlighet ingaf
förtroende. Af detta skäl och i följd af de andra uppgifternas
inre halt och inbördes motsägelser, ansåg jag hans då
af-gifna berättelse vara den pålitligaste, den mest sannolika.
Hans berättelse öfverensstämmer derjemte med några också
från andra håll bekomna underrättelser. Nedanstående
rader visa det sätt, hvarpå han uppfattat det ovanliga
förhållandet.
Som religionslärare vid Karlbergs krigsakademi
förlof-vade sig J. O. Wallin med en mamsell Runevall, som var
utmärkt för personliga behag, lifligt lynne, älskvärdt
umgängessätt och lyckliga själsförmögenheter, men fattig eller
åtminstone utan betydligare förmögenhet. Hennes mor önskade
derför, att dottern hellre skulle räcka sin hand åt en annan
väl bergad, kanske rik friare, en assessor Osängius, anstäld
vid något i hufvudstaden varande embetsverk. Man trodde
sig äfven märka, att modern sökte på flere sätt motarbeta
och sedermera t. o. m. upplösa dotterns förbindelse med den
fattige Karlbergspresten; länge dock förgäfves. I följd af
sin glada och angenäma personlighet blef’ emellertid mamsell
Runevall föremål för mycken kurtis och många artigheter, af
hvilka hon fann sig smickrad, och hvilka hon mottog med
så obesväradt välbehag, att J. O. Wallin tyckte hennes
uppförande härutinnan mindre passande för den, som redan var
vid en blifvande make fästad. Några gånger gjorde han
henne härom åtskilliga föreställningar, hvilka, vare sig genom
den enas eller andras fel, stundom blefvo häftiga nog men
dock alltid efterföljdes af hjertlig försoning; ty båda älskade
hvarandra upprigtigt och varmt. Men att dessa tvister också
måste hos båda efterlemna en viss ömtålighet, lättretlighet,
säger sig sjelft. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
