Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom stanna vid hären; och han måste, ehuru högst ogerna,
följa med tåget inåt Ryssland. Ar 1708, när Karl, i stället
för att skynda till sina egna länders försvar, tågade nedåt
Ukraine i afsigt att förena sig med kosackerna, förutsåg och
förutsade Piper det olyckliga slutet, men måste med seende
ögon följa med utför branten till det mer och mer sig
öppnande djupet. — Att Karl sedermera vidtog någon kraftigare
åtgärd för att befria honom ur fångenskapen, är icke
an-tecknadt.
Karl Gyllenborg har till fördel för sig och Hattpartiet
genom allehanda tillställningar lyckats att vid riksdagen 1738
störta Arvid Horn och dennes vänner. Redan frampå 1740
talet blef han sjelf mer och mer undanträngd af en annan
Hatt, Karl Gustaf Tessin; och denne sedermera redan 1751
af en tredje Hatt, Anders Johan v. Höpken.
Bröderna Karl och Ulrik Schefer samt Sprengtporten
hjelpte Gustaf den tredje att genomdrifva 1772 års
stats-hvälfning. Men Karl Schefter miste efter några år konungens
förtroende. Ulrik Scheffer tog 1783 afsked, missnöjd med
konungens regering; och bröderna Sprengtporten blefvo
konungens uppenbara fiender.
Mathias v. Hermanson framstod 1756 som frihetens
kraftige försvarare och steg genom snille och skicklighet
ganska högt. Men hans egennytta blef sårad, när
reduktions-riksdagen 1765 indrog några hans löneinkomster såsom
obe-höfliga eller för höga, och blef å andra sidan af kronprinsen
Gustaf mutad med dryga summor, hvarefter Hermanson
öf-vergaf frihetsmännen och hjelpte till att genomdrifva den
kollegiernas inaktivitets-förklaring, som framtrugade
reaktions-riksdagen 1769. Han bidrog sedermera att upphetta den
inbördes ståndsförbittring, som underlättade statshvälfningen
1772. Efter densamma tyckes han dock aldrig hafva erhållit
något större inflytande hos konungen, måhända en följd af
hans ofrälse börd eller än troligare af minnena från 1756.
Riksrådet, i hvilket han tjenstgjorde, blef mer och mer
åsidosatt och vanmägtigt. De sista åren af hans lefnad 1788
och 1789 var han högst missnöjd med konungens styrelse,
och af denne tillbaka mycket misstänkt.
Johan Liljencrantz lyckades länge genom ekonomiskt
snille och skicklighet anskaffa de medel och lån, som Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
