Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rationalismens tidehvarf (före 1795)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördomar. Den materialistiska rigtningen
medförde stundom djupa fall ned i den usla
litteraturen.
Sådana voro beståndsdelarna af den nya
tornbyggnad, som skulle upplyfta menniskoma till
oberoende af gudomligheten. Dess både fel och
fall voro afskräckande; dock fanns i ,det hela
något storartadt, något verkligen stort. Tiden
förklarade sig stå högt öfver alla sina föregångare.
Man har gäckat dessa ord; och dock voro de i
många fall sanna. Bétraktom de äldre seklerna!
Nästan i alla hänseenden var sanningen skymd
eller bortblandad genom fördomar, vidskepelse
oeh samvetsförtryck. Folken ledo af en mängd
orättvisa och tryckande band, och ett religiöst
mörker af otro eller vantro låg öfver största
delen af Europa. Då sanningen skulle i sin egen
vetenskap, i filosofien, göra sig gällande, så blef
den kärna, som någongång förefanns, så inbäddad
i klyftigheter, i svårfattliga terminologier och
systemer, att den af högst få kunde uppletas och
begripas. Att nu öfver detta kaos utropa: varde
ljus; — att på fullt allvar använda skaparens
herrliga gåfva, det sunda förnuftet, för att vid
dess strålar åtskilja rätt och orätt, godt och ondt,
nyttigt och skadligt;–sé der det sapere aude!
den stora tanke, hvilken, lik en elektrisk gnista,
flög genom tidehvarfvet och tände en dager,
hvars like i klarhet och utsträckning verlden
förut aldrig sett;, en dager, som bortjagade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
