Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Resignation, reaktion, reformation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre beståndsdelar hopblandade. Någon bland
dem är doek den förherrskande, och sätter sip
prägel på personen, partiet, tidehvarfvet. Vi
tycka oss se dem tydligt representerade i
Europas, ocb isynnerhet i vårt eget fäderneslands
historia undér de sista sjuttio åren.
Allt sedan Luthers tid sträfvade vår verldsdel
framåt på reformernas bana; och detta ej mindst
under medlet af adertonde århundradet. Genom
« oförnuft i så väl framskridande som motstånd ökade
reformationen sin1 fart, samt öfvergick snart till
revolution, den stora fransyska. Denna
misslyckades på det ohyggligaste sätt och föranledde
dels hopplös resignation, déls tillbakagående
reaktion, dels sansad reformation.
Med dessa tre - ord hafva vi ock tecknat
karakteren af Sverges litteratur och af dess olika
skolor efter 1795.
Hesignåtionen var förherrskande 1796—1810,
di v. s. under leopoldska tidehvarfvet.
Reaktionen sökte arbeta sig fram, den poetiska
och filosofiska under Atterbom och fosforismen
1810—1820, och den politiska under Geijer och
ultraismen 1820—1837.
Den litterära reformationen under Tegnér
och Wallin besegrade fosforismen och beherrskade
landet 1820—1840.
Den politiska reformationen, ledd under samma
tid af hufvudstadens liberala tidningar, bekämpade
och besegrade slutligen omkring 1838 ultraismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
