Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 2. Resignation, reaktion, reformation
- 3. Resignationens tidehvarf (1875-1810)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår teckning utgår nu från den tidpunkt,
då fransyska revolutionen föll i sitt blod; en
förfärlig varning för alla Europas folk. Första
följden deraf blef också hos oss ett
*
KAP. 3.
RESIGNATIONENS TIDEHVARF (1795-1810).
Sällsynt är, tyvärr, icke sorgespelet af ett
folk, som sträfvat framåt till ordning och ljus,
till bättre samhällsskick och klarare åsigter; men
som genom yttre våld hämmas, eller, hvad värre
är, genom egna fel misslyckas och störtar
tillbaka i mörker, laster och slafveri. I stället för
det hoppfulla och glada arbetet framåt, inträder
då en djup modlöshet, som lätt öfvergår till
förtviflan. Man ser sanningen och målet; men tror
den förra omöjligen kunna göras gällande, det
sednare omöjligen kunna upphinnas.
Under sådana omständigheter beträda
menniskorna två olika vägar. Ädla och starka
personligheter fasthålla för sina blickar samt älska
i sina hjertan det herrliga idealet, dock utan
hopp om dess verkliggörande. Detta är stoicism.
Andra deremot taga dagen, som han kommer,
göra den så glad som möjligt, utan att vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:43:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/afbtsvlihi/1/0019.html
