Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Resignationens tidehvarf (1875-1810)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekymra sig om framtiden eller om
mensklighe-tens högre mål.- Detta är epikurism, finare eller
gröfre’. Exempel på en sådan utveckling finnas
många. I fejderna mot Filip och Alexander och
under Lamiska krigen kämpade grekerna för sin
frihet, konvulsiviskt men fåfängt. De eröfrade
den gång på gång, likväl blott för att hvaije
gång åter förlora den; mindre genom yttre våld
än genom egna laster. Det var också just hos
dem och under dessa strider, som resignationens
tvillingbarn, stoicism och epikurism, föddes.
Sedermera kom romerska republiken; först
en herrlig blomstring, sedermera ett djupt förfall,
och slutligen vid triumviremas tid den
feberaktiga, men liksom hos grekerna alltid
misslyckade striden för bibehållandet af fädernas frihet;
derpå likaledes resignationen med sin stoicism och
sin epikurism. Horatius är en snillrik taleman för
den tidens anda. Hans förtviflan om ett båttre
samhällsskick uttalar sig tydligt i flere hans
sånger, t. ex.: O navis referent in niare te notri,
fluctus! hans längtan efter lugnet likaså i den
bekanta: Otium divos rogat in patenti; hans
resignation i: Lmtus in prassens animus, quod ultra
est, oderit cutare;–-Nihil est ab omni
parte beatum m. fl.; — hans epikureiska
njutningslystnad öfver allt, äfven i de stycken, som
uppstämmas i motsatt tonart.
A andra sidan framstod den romerska
stoi-cismen på det mest vördnadsbjudande sätt hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
